Ebba-Olivia

Saker och ting kan vända och förändras fort...

I torsdags ringde min chef och frågade om jag kunde komma och diskutera "slutet av mitt kontrakt". Förväntade mig det värsta, men sa såklart ja och gick dit. Han tog återigen upp ungefär samma saker som vi pratade om sist vi hade "möte", alltså att jag inte visar tillräckligt att det är jag som bestämmer när jag är manager och att det inte fungerar lika bra som innan, att jag har tankarna någon annanstans, och det är normalt för jag ska snart sluta osv. Han hade alltså valt att ta bort mig från min manager-post med omedelbar verkan, men erbjöd mig såklart att avsluta mitt kontrakt som servitris. Det var absolut inget personligt och han hoppades att detta inte skulle bli ett problem den sista tiden.. Ehm, tack snälla du, självklart vill jag fortsätta detta slitjobb men få mindre lön. Verkligen tack för att du erbjuder mig att stanna och såklart tack för att du understrycker att det inte är personligt. Självklart är det personligt och självklart vill du att jag ska stanna. Jag känner till allt på Cannibale, jag kan öppningen, stängningen, baren, salen, vet vart allt finns, vet exakt vilken tid vi gör vad och alla gäster gillar mig.

Men på en punkt har han helt rätt, de senaste veckorna har jag tröttnat mer och mer på Cannibale, men jag kan helt ärligt säga att jag jobbar minst lika bra som innan, om inte bättre. Däremot har jag såklart som följd av min missnöjdhet börjat ifrågasätta saker de senaste veckorna, schemat, min lön, vilka som jobbar när och varför... Och det är inte bara jag som är missnöjd, men folk verkar ha svårt att säga detta direkt till chefen, eller Kamel (som är direktör nu för tiden, och lägger schemat), så klagomålen har ofta gått till mig. Innan gjorde det mig ingenting att bara gå dit och jobba utan att ifrågasätta, jag var bara servitris och jag ansåg inte att det var mitt jobb att lägga mig i, och jag var inte där för att tjäna massor med pengar. Men när man får mer ansvar, som jag fick, och ens kollegor ser en som någon som har något att säga till om, är det svårt att hålla sig. Det är så mycket som är konstigt på Cannibale så det är svårt att räkna upp allt..  Hade detta varit i Sverige hade jag aldrig kunna hålla mig så här länge, och hade detta varit i Sverige hade ingen tyckt det varit konstig om jag sagt till, trots att jag är den yngsta tjejen på stället. Men jag tror det började störa de två herrarna som bestämmer. De visste att de behöver ersätta mig snart, så varför inte gör det så fort som möjligt för att slippa onödiga utgifter. Nåväl, detta är bara min lilla teori.

 

Jag sa såklart nej tack, jag känner inte för att fortsätta jobba här om det ska gå till på det här sättet. Både han och Kamel blev ganska chockade, vem kunde tro det om tjejen som alltid säger ja och alltid ställer upp utan att klaga. De sa att jag inte kunde sluta på en gång utan det är en månads uppsägningstid och blabla. Jag sa att det inte är sant, det står inte i mitt kontrakt och jag hade pratat med den svenska ambassaden för att få veta mina rättigheter (hahaa, det har jag verkligen inte). Då sa chefen "Ebba, det här är mellan oss och dig! Men okej om du inte vill jobba är det ingen idé att du kommer tillbaka"

Sorgligt efter ett helt år på ett ställe, sorgligt att detta var tacken liksom, och jag erkänner, hur trött jag än var på det tyckte jag om det, och jag kommer sakna det.

 

Men nu finns det så mycket nya möjligheter! Det är såklart mer positivt än negativt :)

Var hos Hanna ikväll och kollade på fotboll och åt boeuf Bourguignon (alltså en fransk köttgryta, med massor av rödvin i). Det var helt underbart gott! Kommer inte ihåg när jag åt hemmalagad mat sist, utom tacos då, vilket också är väldigt gott, men detta mmmmm. Tack Hanna! Drack såklart vin till och njöt av Zlatans inte mindre än FYRA mål. Helt otroligt, det tredje var så bra att vi höll på att dö båda två, och jag antar resten av världen också.

 

Idag sov jag ganska länge.. Sedan såg  jag att det var väldigt fint väder och jag hade inte direkt något för mig så jag gick ut och sprang! Tog det lugnt, så det kändes faktiskt väldigt skönt, solen sken och folk gick och njöt längs kanalen. Passade även på att städa när jag ändå hade farten uppe. Skön dag alltså!  

Nu för tiden jobbar jag fredag till och med tisdag, och har alltså fått tillbaka min "gamla helg" onsdag-torsdag. Jag öppnar fredag, lördag och söndag och stänger måndag och tisdag. Mina fredagar och lördag är ju som det är, det är då jag är manager, och visste att det skulle bli så när jag tackade ja, så klagar inte. Men söndagarna. På den gamla goda aupair-tiden lärde jag mig att uppskatta söndagar på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Det var den ständigt lediga dagen, med sovmorgon och kompishäng, en skön dag då man bara kunde göra vad man ville. Nu däremot är söndagar något som alltid kommer förknippas med brunch, denna hemska och muppiga uppfinning av folk som inte har bättre för sig, bara ordet får mig att rysa. Jaa ja, idéen i sig är inte illa, men att alltid vara den som går upp tidigt, förbereder, serverar, dukar undan och städar bort brunchen, får mig att vilja radera den ur folks hjärnor, kasta den i deras ansikten eller kanske hälla ut hela den äckliga blandningen på marken, trampa på det och sedan tvinga dem att äta det. Då tänker ni kanske sååå illa kan det inte vara! Men jo, för folk är dessutom på ett speciellt humör på söndagar. Istället för att njuta av sin lediga dag är det alltid något (oftast mer än en sak) som inte är bra.. Kanske är de lite trötta efter lördagskvällen, kanske lite stressade inför måndagen, kanske tvingade att  bruncha när de hellre skulle ligga hemma i soffan. Vilket som är de helt okapabla att sätta sig in i min situation, och behandlar mig därför som en brunch-slav, utan tillsynes några som helst samvetskval. Kanske får jag tillfälle att själv prova på detta tidsfördriv någon välsignad söndag, men tror ändå att detta år har förstört charmen med det hela... Tänk på detta nästa gång ni funderar på att bruncha ! 

 

Stängningarna välkomnar jag däremot med öppna armar. Jag är alltid piggare på kvällen och i jämförelse med de andra dagarna är dessa två som vila. Dygnet blir dock lite vänt, men det förändrar inte så mycket. Men erkänner att jag passar på att sova när jag kan, alltså ganska länge dessa dagar. Det är skööönt.

Ikväll när jag kom hem fanns det ett berg med våfflor i kylen, sånt är så underbart! Hon är för bra min sambo :)

Vi var som sagt på Ane Brun ikväll! Helt underbar konsert, och vilken underbar sångerska och artist hon är! Det var en sal med bara sittplatser och hennes musik är ju ganska lugn, men trots det fick hon upp stämningen på topp. Alla stod upp och dansade till "do you remember" och applåderna ville aldrig ta slut när de tackade för sig. Underbart helt enkelt!

 

En annan helt galen sak inträffade idag... Jag och Emy åkte till Starbucks i eftermiddags för att njuta av den lilla solen som var och såklart av en god kaffe. När vi väl satt där på rue Rivoli, såg vi hur misstänksamt många människor gick förbi med Forever 21 påsar. Hmm, visst har vi hört ryktena om att de ska öppna, men att det redan var gjort hade vi ingen aning om! Så vi gick mot pås-strömmen och fann tillslut den gyllene källan, haha, det var så det kändes i vilket fall. Hur länge har vi inte väntat på detta!? Det var stoooort och fanns så mycket fint, mmm, köpte ett par byxor, ett par skor och två skjortor.

 

Har äntligen fått tag på den här najsiga bilden också ! Tackar Lisa :)

Ja det kan ni ju undra...

Jag har blivit 22 år, yeah! Känns ganska bra, fast lite tråkig ålder, som ett mellan år liksom.. Alla som jag umgås med nuförtiden är lite äldre (eller lika gamla då) så får hela tiden höra hur ung jag är, därav behöver jag inte lida av åldersångest. I fredags firade jag med Emy, Hanna, Tibo och grabbarna, alltså Jean-Marc, Louis och Daniel. Men före det var jag och Emy och såg Sverige-matchen, det var naaajs! På själva födelsedagen jobbade jag... haha sedan hade Geraldine, en ex kollega, fest, så jag åkte dit och firade med lite kompisar från Cannibale. I söndags vaknade jag upp av någon slags magsjuka. (Kan också ha varit en dålig blandning av det mesta kvällen innan). Var en ovanlig otrevlig söndag på jobbet... Ska bespara er detaljerna, men ca klockan 16, efter att ha spytt en tredje gång på jobbet, fick jag gå hem, yeah,

 

Lisa var här med sin mormor i slutet av september. Jag jobbade på dagarna, men de bodde på ett hotell precis bredvid oss, så vi hann med att ses på kvällarna. Den veckan var det Johnossi konsert på onsdagen, som var helt underbart bra, lite för kort, men annars perfekt. Det var på Batofar, en klubb som ligger på en båt i Seine, lokalen var alltså inte så stor, men alldeles lagom för den här sortens konsert. På fredagen var vi på Moulin Rouge och kollade på deras show, som också var helt fantastisk! Klackarna var på och champagnen flödade, haha.