everlasting light
Ikväll hade vi fest. Hej då fest...
Jag vet att jag har valt att åka. Jag längtar verkligen hem till min familj. Jag längtar verkligen till nya äventyr i Thailand med Olivia. Men jag hatar att säga hej då, jag hatar att säga till människor som har blivit mina bästa vänner att jag inte vet när vi ses igen. Jag ställer mig ofta frågan just nu om det inte hade varit bättre att stanna, bara lite till. Men innerst inne vet jag att det är dags nu, att åka alltså, att se något annat, att kanske komma på något annat bra att göra.
Men va fan, jag vill inte säga hej då. Jag vet att jag kommer träffa många av dessa vänner igen, men hur lämnar man något som har varit ens liv i över ett år..?
Jaja, det är dags att sova lite, och förhoppningsvis har jag fått tillbaka min lite mer positiva syn på saken när jag vaknar.
