Ebba-Olivia

Äntligen har den där första, härliga, röda linne-solbrännan infunnit sig! Haha, eftersom det inte hände så mycket förra veckan tänkte jag inte på det idag när jag satte mig och läste mitt i solen. Men det gör inte så mycket, rykten säger att det blir kallt nästa vecka, så jag får passa på. Dessutom hörde jag för inte så länge sedan att man hittat ett botemedel mot hudcancer, kan inte svära på att det stämmer, men det känns ju skönt för en sån som mig.

Imorse var det som vanligt barnvakt av de två yngsta, de lekte och spelade lite sedan var vi ute en sväng och köpte bröd. Eftermiddagen hade jag det soft som vanligt, steekte i solen och sedan var jag ute på en cykeltur i St Cloud (parken i närheten). Den är himla fin nu när det börjar bli grönt överallt! Jag hittade mig en fin plats i gräset och vilade mig lite. Dagens roligaste blev helt klart när det plötsligt kom fram en kille och sa: "Hej, jag ser att du läser, jag gillar också att läsa och så är jag så sjukt sugen på att cykla, kan jag inte få låna din cykel lite?" Jag skrattade och sa nej, eftersom det inte ens är min cykel. Så han satte sig ner och började prata istället. Han var från Kenya och hade rest runt i hela världen de senaste fyra åren och levde på kärleken. Haha, tillslut lämnade han sin ryggsäck i pant och tog en sväng på cykeln i alla fall. När han kom tillbaka frågade han om jag hade någon pojkvän, när jag sa nej så sa han: "Här har du alltså solskenet och leendet, men inte kärleken, men ora dig inte den dyker upp när du minst anar det" Jag försäkrade honom att jag inte var orolig, så gav han mig en blomma och gick vidare. HAhaha, vilken äkta liten hippie va! Jag kunde inte sluta garva, snacka om att vandra runt i sin egen lilla värld av kärlek.

När jag kom hem fick jag äran att åka och handla köttfärs för att sedan göra köttbullar. Jag har velat göra det så det var helt okej, problemet här är att alla tre vill ha olika smak, och de två yngsta vill göra sina själva... De första tio minuterna sprang även mamman och mormorn omkring och kollade vad vi gjorde, jag fick ta fram mitt tålamod kan jag tala om. Men det gick bra, och de åt som bara den! Sedan var jag barnvakt och de var ovanligt gulliga, efter att vi hade rett ut ett onödigt bråk såklart och att Charles tappat en leksak i toaletten...

Okej, dåligt med bloggande på senaste tiden, men vädret här är så otroligt att man bara måste vara ute hela tiden! Så de senaste dagarna har istället innehållt picnicar vid Eiffeltornet, strosande i Paris, schtek i solen och lite partyparty. Har ju jobbat också såklart, men även det är najs när det är fint väder, spelar fotboll och hoppar studsmatta med Charles och har lite engelskalektioner med de andra, och lagar såklart mat! 

 





Idag har jag varit i skolan, den nya kursen började idag. Alltså fortsättningen, fast en ny period. Jag tror dock att jag är i en lite för lätt grupp, läste egentligen den här nivån förra året, det är ju ganska skönt i och för sig. Men onödigt med både tid och pengar.. Så håller på och ska byta, men de vekade inte helt hjälpsamma idag när jag nämnde detta, haha, jag kanske inte är så bra helt enkelt.
Jag hann även med att städa och tvätta idag, underbart! Finns inte mycket som är bättre än att krypa ner i rena lakan. Har åkt på någon slags förkylning också, men fick såklart ett bra botemedel mot halsont, en typ väldigt stark munspray! Jag kommer aldrig sluta fascineras av de franska läkemedlen.

Idag hade jag och Emy årets första picnic i vårsolen framför Eiffeltornet! Det var alldeles, alldeles underbart... Hade kunnat stanna för alltid, men jobbade som vanligt i eftermiddags. Spelade lite basket med Charles och monterade ihop deras nya basketkorg. 

Det jag funderar mest på nuförtiden är en höst i Paris... Inte som aupair dock, ha ett eget ställe inne i Paris med en, eller flera, bra vänner, jobba med vad som helst, prata franska, leva livet. Jag lever livet nu med, men det finns alltid nya saker att upptäcka i den här staden.

Jag är föresten kär.. i min bok! Läser äntligen Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Den utspelar sig i Paris och historien är så fin! Det är sånna otroliga detaljer och känslor i berättelsen och jag vill bara läsa, men samtidigt vill jag att den ska fortsätta för alltid.. Men efteråt kan jag ju alltid ta om den på franska.

Efter en underbar vecka hemma med familjen och i  Stöten är jag tillbaka i Paris, och det känns faktiskt väldigt bra! Mitt liv här är najs! Hängde med Emy hela dagen i vårsolen och åt såklart en efterlängtad falafel, sedan var det jobb som vanligt. Constance fyllde 11 år idag, så jag och Charles ägnade kvällen åt att baka en kaka till henne. Jag köpte även en liten receptbok som present, med de bästa nutella-recepten, hon verkade väldigt glad. Men mest nöjd var nog Charles över våran kaka!