Hm.
Igårkväll fick jag ont i örat igen, så imorse sa Marine att det var nog, medicin eller doktorn. Hon skickade mina symtom till Christine, alltså min förra aupair-mamma (hon är ju specialist på just detta området). Christine konstaterar att det är öroninflammation och skriver ut medicin åt mig som hon faxar till närmaste apotek, och Marine tar med det på vägen hem. Så två timmar senare har jag påbörjat min antibiotikakur, Marine hade tydligen fått diskuterat lite med apotekaren, för det var inga milda preparat, haha! Hade nog inte fungerat lika smidigt i Sverige. Fast jag aldrig har stoppat i mig så mycket starka piller på samma gång förr (är ju lite rädd för sånt, ni känner säkert till min inställning till läkemedel i stort) så känns det i alla fall bra att ha lite riktig medicin, orkar inte vänta på att det ska bli bättre längre..
Igår såg jag en bättre film än den häromdagen, den heter The Pianist och handlar om en polsk jude som överlever andra världskriget. Otroligt hemsk såklart, men måste ses. Läser en bok på samma tema som heter Och i Wienerwald står träden kvar. Den ger lite mer inblick i Sveriges agerande precis förre och under kriget, och kan verkligen rekommenderas. Frågan man ställer sig om och om igen när man ser och läser detta är ju såklart; hur kunde det ske?! Man säger ju att vi läser och lär oss om det för att vi inte ska göra samma misstag i framtiden, men ändå har det skett upprepade gånger sedan andra världskriget. T.ex. Kambodja, Rwanda och den pågående konflikten i Darfur (som ännu inte anses vara ett folkmord, men man vet att fler än 250000 människor har blivit mördade) I de höga politiska kretsarna är det en alldeles för känslig fråga, men för känslig för vad egentligen? Och vad gör vi, den stora, rika, lyckliga massan för att förbättra? Köper fairtrade, för det har vi ju ändå råd med.. Jag fattar, vi kan inte hjälpa utan att offra oss, och vem vill offra sig när det troligtvis betyder att vi kommer få det lika illa. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan eller att jag vet svaret på mina egna frågor, jag säger bara att vi lever i en tragisk värld.
Deprimerande, men vi kan ju skylla på min medicin.
Igår såg jag en bättre film än den häromdagen, den heter The Pianist och handlar om en polsk jude som överlever andra världskriget. Otroligt hemsk såklart, men måste ses. Läser en bok på samma tema som heter Och i Wienerwald står träden kvar. Den ger lite mer inblick i Sveriges agerande precis förre och under kriget, och kan verkligen rekommenderas. Frågan man ställer sig om och om igen när man ser och läser detta är ju såklart; hur kunde det ske?! Man säger ju att vi läser och lär oss om det för att vi inte ska göra samma misstag i framtiden, men ändå har det skett upprepade gånger sedan andra världskriget. T.ex. Kambodja, Rwanda och den pågående konflikten i Darfur (som ännu inte anses vara ett folkmord, men man vet att fler än 250000 människor har blivit mördade) I de höga politiska kretsarna är det en alldeles för känslig fråga, men för känslig för vad egentligen? Och vad gör vi, den stora, rika, lyckliga massan för att förbättra? Köper fairtrade, för det har vi ju ändå råd med.. Jag fattar, vi kan inte hjälpa utan att offra oss, och vem vill offra sig när det troligtvis betyder att vi kommer få det lika illa. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan eller att jag vet svaret på mina egna frågor, jag säger bara att vi lever i en tragisk värld.
Deprimerande, men vi kan ju skylla på min medicin.
Kommentarer
Postat av: Emy
gör all den där medicinen dig lite hög kanske? haha
Postat av: Natalie
Krya på dig Ebbis <3 saknar dej
Trackback
