veckan som var
Semesterveckan gick som väntat fort. Vi hade en bil eftersom en femåring var med, så jag och mammorna turades om att köra och samtidigt ta hand om de barn som inte cyklade. Själva cyklandet var roligare än jag hade väntat, men jag har ju alltid gillat att cykla och med en proffsig cykel i ett väldigt fint landskap kan det knappast bli dåligt. Jag fick liksom passa på att cykla när inte mammorna ville, och det blev ändå endel, 30 km första dagen, inget andra, 75 km tredje dagen, 55 km fjärde dagen, 40 km femte dagen och 20 km sjätte dagen. Tredje dagen kan jag dock erkänna en påtalig värk i baken...
Nu vet jag att jag inte bor i den finaste delen av Frankrike, kanske den varmaste, men inte vackraste. Där var allt grönt, med kullar, dalar och ringlande åar. Vinodlingar i bergsslutningarna och gamla, vackra slott var man än såg. Påminde lite om skottland, men med mer skog, otroligt fint helt enkelt! Tråkigt nog var jag inte så flitig med kameran, men jag hoppas att Christine skickar lite bilder till mig. Vi sov på fina hotel och åt väldigt god mat, man har bytt upp sig lite från gymnasieresorna, hehe ;) Det är från den regionen foie gras härstammar, så det åt jag nästan varje dag, man måste ju passa på! Nu är det diet som gäller igen.. Så väldigt trevlig semester, men jag känner mig ofta ganska bortkommen när vi åker bort sådär, speciellt när det är med andra släktingar. Man är med som en i familjen ena stunden, men nästa stund får man uppgifter så man känner sig som en hund. Man vet aldrig riktigt om man ska vara med föräldrarna eller med barnen. De betalar allt, så man får dåligt samvete för det, men samtidigt är man till deras tjänst 24/7. Plus att jag hela tiden gör mitt bästa för att prata förståelig franska, vilket gör mig nervös, vilket gör att jag säger vartannat ord fel. Haha, okej det där lät ju som något slags mardrömssenario. Jag menar inte att klaga, jag är väldigt tacksam att jag fick följa med överhuvudtaget, men jag kan inte riktigt kalla det en semester.
Vid den lilla ringen var vi, ungefär :)
Nu vet jag att jag inte bor i den finaste delen av Frankrike, kanske den varmaste, men inte vackraste. Där var allt grönt, med kullar, dalar och ringlande åar. Vinodlingar i bergsslutningarna och gamla, vackra slott var man än såg. Påminde lite om skottland, men med mer skog, otroligt fint helt enkelt! Tråkigt nog var jag inte så flitig med kameran, men jag hoppas att Christine skickar lite bilder till mig. Vi sov på fina hotel och åt väldigt god mat, man har bytt upp sig lite från gymnasieresorna, hehe ;) Det är från den regionen foie gras härstammar, så det åt jag nästan varje dag, man måste ju passa på! Nu är det diet som gäller igen.. Så väldigt trevlig semester, men jag känner mig ofta ganska bortkommen när vi åker bort sådär, speciellt när det är med andra släktingar. Man är med som en i familjen ena stunden, men nästa stund får man uppgifter så man känner sig som en hund. Man vet aldrig riktigt om man ska vara med föräldrarna eller med barnen. De betalar allt, så man får dåligt samvete för det, men samtidigt är man till deras tjänst 24/7. Plus att jag hela tiden gör mitt bästa för att prata förståelig franska, vilket gör mig nervös, vilket gör att jag säger vartannat ord fel. Haha, okej det där lät ju som något slags mardrömssenario. Jag menar inte att klaga, jag är väldigt tacksam att jag fick följa med överhuvudtaget, men jag kan inte riktigt kalla det en semester.
Vid den lilla ringen var vi, ungefär :)Kommentarer
Postat av: bulten
härligt! jag förstår precis känslan att jobba så!! usch men ändå kul. Jag vill skypa med dig! puss puss
Trackback
